Det är  oinspirerat på matfronten. Jag fortsätter rationalisera min vardag. Ägg bönor Jos å mjölk e nåra av dem mest allround-nyttiga-matvarorna jag kan tänka mej. Har du en påse Miso kan du röra ut i vatten å göra egen buljong oxå. Miso står sig väldigt bra i kylen. Annars så klarar sig de flesta inläggningar å såser bra med ett lager olja överst. Luft och vatten är den största boven!

Nya studenter: Laga jättemängder å frys in i tråg, å undviker man oxå att steka alldeles för många saker dagligen.

Annars håller jag på att uppfinna idéer till vidareutbildning, MKV blir man inte fet på. Akademiska kunskaper ger kulturellt kapital men sällan ekonomiskt. Man får inte betalt för tankar, de måste synas, inte heller i skrift utan i handling.

När det inte finns jobb så finns det inte behov att ha komptetens på papper heller tycker jag. Man kan lära sig samma genom att låna böckerna på bibblan (på lägre nivå).

Jag förstår varför moderaterna ville ta bort studiestöd för alla högskoleutbildningar utan arbetsmarknad (var man nu ska dra gränsen) om det inte finns pengar, och (jag gissar) 90% går inte vidare efter en A-kurs. De som läser på universitet har ofta universitetsstuderande i familjen. Men snart blir det nog paradigmskifte när studenterna inser att det är akademikerkris, och söker sig till yrkesutbildningar istället. Då bli salarna tomma!! Det är synd att allt måste vara så NYTTIGT och LÖNSAMT oxå. Jag kan tycka att det e skönt att kunna läsa en utbildning utan att det måste vara direktväg till jobb, eftersom det utgår nästan bara från ekonomiska behov- varför jag tror det e så svårt för tex kulturen. Är du lönsam lille vän!

Men visst "samhällsonyttiga" utbildningar ifrån universitet kanske skulle helt göras på distans istället? Men utan lån, om det nu är så ont om pengar! vad vet jag! Man registrerar sig hos universitetet, senare lämnar in en avhandling eller uppsats eller dyl i utbyte mot betyg/intyg, utan nån särskild  avgränsad tid för att bli färdig, så det går att jobba.

Inga lokaler- inga föreläsare, däremot får man betala allt själv . Om det inte är tidsbegränsat behöves ej tid sättas åt sidan så som Heltidstudier resp Heltidsjobb. De flesta jobbar samtidigt som de läser heltid ändå. Bara som alternativ.

Utbilda dig själv - tenta av eller skriv uppsats - Få Intyg!

Tror att de skulle vara mer eggande till utbildning av detta slag om det enkelt går att registrera sig NÄR SOM HELST under året, sedan forska i ett ämne utan specificerad litteratur. Sedan bedöms arbetan från rent normativa kriterier, vilken empiri, källor osv. 

Jag tycker oxå att det behövs en fungerande allmänn lärlingssytem i Sverige- varför ska bara långtidsarbetlösa ha denna möjlighet?? Om mentaliteten från arbetsgivaren kunde vara  annorlunda kan de gå att få ut folk fortare i jobb. Det "fungerar" i andra länder.

Här kan man dock argumentera att toleransen för misstag blir mindre om fler står på kö, så arbetslösheten kanske ökar.

Däremot tror jag att utbildning på arbetsplats i X antal månader  i teorin kan vara UTMÄRKT för ALLA för att enkelt få kompetens. Det är lättare och flexiblare om det inte är en sån misstänksam försiktighet för att anställa.

FÅ PERSONER inklusive mej har en helt tydlig bild av vad man har förmåga till om man aldrig får chansen att prova många olika saker!!

För ska man vara krass och praktisk så räcker det inte bara med passion. Det är en myt! Visst kan man lära sig mycket, men kokurrensen som leder till mer och mer nicher och SPECIALISERINGAR tar fokus från UTBILDNINGAR till vad man har BEGÅVNING FÖR!

Ungefär "Du måste veta vad du vill men vi visar inte vad som finns, eller förmedlar inga kunskaper INNAN du har bestämt dej". Förutom de vinklar man får från media om vissa yrken.

Man kan inte hoppa av hur många utbildningar som helst (vilket är förståeligt rent ekonomiskt).

När du sen har tagit mycket lån så är det dumt att inte använda sig av de tillförskansade kunskaperna, även om yrkesverkligheten inte var vad du hoppats på.

Något man ska fråga sig är Vill jag BLI det här, eller vill jag bara VARA det här. Te x. läkare- är du beredd att gå vägen dit eller gillar du bara den romantiska bilden av hur du tror det känns att ha kompetensen?

Detta kan vara väldigt svårt att veta när man inte kan veta vad något innebär innan man har erfarenhet. Därför tror jag många är "fast" i yrken de inte trivs med. Jag vågar inte skola om mej, ungefär!

Skapa alternativ för dej själv i tid så du inte måste vilket som erbjuds. 

Jag önskar jag hade vetat när jag gick ut gymnasiet att det är bäst för än själv att ha en konkret kompetens med båda fötterna inne på en arbetsmarknad med många valmöjligheter- innan man fyller 25år!

Fast jag har en plan.

Flirtar mellan att skola om mig till bagare eller inom mediateknik. Den första är helylle med växande marknad, den andra har framtiden för sig... Vidareutveckling är ju dagens motto. Man vill lixom i kombinationen MEJ och min KOMPETENS kunna bidra med ngt unikt! You dig?? Helst skulle jag vilja vara kulturarbetare men det får man ju inte vara - såna människor ska lida spö för att de har valt en sån onyttig verksamhet!! Se den nya "kulturlagen" som kom i dagarna. Fast det här kanske verkar lite motsägelsefullt mot vad jag skrev tidigare om akademi.

Spana in Martin skolblogg nedan till höger>>> det är en bra ljud- och musikskola, men då skola man hava åtti papp oxå!! Så är det med kulturarbetarsnyttan------- konstskapandet är  för eliten allena om du inte sparar lånar eller rånar!! ;)

Om du skriver en storsäljare kanske du tjänar tio tusen! Sensmoralen är i stort att Dygden är att fortlöpande  arbeta, det är fult att inte varje dag producera och bidra? Ändå så är det fel att ladda ned?? Stor-artisterna måste minnsan få betalt från redan färdigt matrial? Om jag snickrar en stol kan jag inte få betalt varje gång nån använder den då!??  Men visst, det är skillnad på design, produktion och design, produktion. Tydligen. Nä skapande är projektarbete och där är man ensam utan skyddsnät. Skatteverket vill se det som sidoverksamhet. Men förändring och osäkerhet är det enda som är konstant.

Nä nu ska jag ned på stan å köpa inflyttningspresenter å annat dumt! 

Men jag säger som i Amelie från Montmarte - det är hårda tider för en drömmare!!

...jag mist förståndet som jag babblar

Ett inlägg som inte har ett dugg att göra med mat!

Här följer en hel radda med ogrundade fördomsfulla påståenden. Fast det är jag bra på. Men jag anser att fördomar är en naturlig del av det mänskliga psyket. Vi kan inte bli överväldigade av varje ny händelse och företeelse genom att alltid anamma ett nytt och öppet förhållningssätt, då skulle vi aldrig komma nån vart i detta intryckssamhälle, därför är generaliserande ett redskap för att effektivt navigera i vardan genom att inte fastna i alla detaljer. Människor ÄLSKAR ju att kategorisera och förenkla. Det är när det går för långt som det blir problem. 

Angående huruvida God smak/åsikter kan definieras utifrån dess räckvidd i etern och offentliga livet.  Kommer att tänka på hur vissa politiska partier utanför riksdan kanske vill slå sig in underifrån och förändra, men när de fått en plats i etablissemanget kan uppfattas som konformister- oavsett om deras fundametala partipolitik ändras eller ej (vilket är ett ämne jag inte orkar gå in på). 

Det kan argumenteras att riksdagspolitiken utåt sett är en trång bred mittenfåra  av populistpolitik, fylld av ”förrädare” av "ädlare" ideal  tillföljd av deras maktbegär. Som om dessa begär är en naturlag vilka står utanför kulturen- makt korrumperar, det ligger i  människans natur. Eller "det är en viss typ av människor som lyckas ta sig till vissa poster". Men om vi antar att känslor och begär styr människans liv på detta sätt, försvårar det kanske ansvarfrågan. För vem är skyldig om handlandet beror på sammanhanget eller biologiska faktorer??? Grovt förenklat.

Om man inte tar ansvar för det man gör fel så kan man inte heller ta ansvar för det man gör rätt. Eller är det så bara i vissa sammanhang? Nu kanske jag målade in mej i ett hörn, men sak samma.....

Rasism må  vara gammaldags, vi delar inte folk i raser längre, men gärna i social skikt! Antaganden om människans natur från ett socialdarwinistiskt perspektiv! Själv tror jag inte på svart eller vitt, utan är en ställning som måste tas från varje situation till situation. Men visst kan man göra antaganden.

Grovt förenklat tycker jag det finns inställningar från vänsterhåll att meborgarna är en massa som behöver formas/kontrolleras och skyddas av staten. På samma gång kanske den extrema borgerligheten säger att människor måste ta fullt ansvar och därför ha frihet till val så mycket som möjligt på gränsen till anarki. Om du inte vill vara fri måste vi tvinga dej (angående kulturinmperialism)! Men vems frihet är det då? Och  hur är det med frihet att inte ha frihet? Frihet att inte ha demokrati?

Människan anses dels vara en del av flocken men samtidigt individer vilket kan kännas betryckande och konfliktsfullt kanske. Tolerans för andras uppfattningar kan därför antas vara god etik.

Vi vill både ha möjlighet till val men också ibland få slippa välja. Men vilka val pratar man om? En vanlig resonemang från massmedias håll brukar vara att ”man ger människor vad de vill ha!” Däremot kan man inte välja något man inte har erbjudits. Men och andra sidan om man alltid gör aktiva val kanske man missar bra saker om man bara väljer det man normalt vet är bra? Det kan vara skönt att ibland passivt bli serverad något du inte väljer själv– ingen fara du kommer ju iallafall ha en åsikt! Men du kan bli positivt överraskad också! Att alltid tvingas ta ställning kan tillslut bli ett kontrollmanisk tröttande fängelse tycker jag. Detta resonemang kan antas dela upp frihet i grader av kvalitet. Det är inte ett  absolutum  av "antingen" "eller "- som död eller levande.

Vi lever kanske i ett ambivalent men cyniskt samhälle där ingenting tas för givet, nästan inget kan fastslås som sant! Det som var norm igår ändras i morron. Kan detta göra det svårt att bli vuxen eller att mogna? Om man antar att vuxenhet innebär ansvar och ansvar förutsätter beslutsamhet, vad ska man då välja när det finns så många beslut att ta. Hur ska man förhålla sig till livet om gårdagens värden inte längre gäller?

En möjlighet likaväl som problem är att alla generationer upplever världen för första gången. Ändå förväntas mänskligheten ibland kunna ”gå framåt” genom en mer eller mindre gemensam etik och moral. ”Lär av historien” är slagordet när vi beväpnade bevakar samma dörrar som blivit nedsparkade förr. Ha Ha det var lät så pretentiöst så jag kunde inte låta bli att skriva det!:)

Med miljö- och ekonomiska problem utanför vår direkta kontroll kan det upplevas som behovet att utvecklas  tillsammans som ett folk är inte av vilja utan ett måste. Vi måste sluta släppa ut koldioxid innan isbjörnarna smälter till exempel.

Behovet av den abstrakta flyktiga lyckan kanske får ge plats för den essentiella nödvändighetens behov. Som om tiden lixom rummet vore fysikalisk och dessa två behov är kroppar som omöjligen kan uppta samma uttrymme. En abstrakt parantes kan vara att till skillnad från Rum så får du mera tid gratis - oavsett att man säger att tid är pengar.

Men det är kanske den inställningen som behövs. Att inte aktivt jaga den skygga tillfredställelsen utan fokusera på andra behov. Jag har gett upp att FÖRSÖKA vara glad. Eller ledsen. Förhoppningsvis kan det sköta sig själv utan att försöker krysta fram något. Jag kan illafall inte komma åt det med intellektet, jag kan  inte resonera fram lycka.

”Jag önskar vi hade sjuttiotalets positivism då man trodde på någonting!” Men ha det då! Depression måste alltid botas med positivt tänkande!

Jag är medveten om att detta kanske låter väldigt mycket påverkat av Maslow.

Men det har alltid gjort ont när vi gått in i nya epoker. I industrialismens början tvingades  en miljon svenskar att lämna gammal trygghet genom att emigrera. Nya tider kräver alltid en tids fumlande i mörker, men att våga chansa är det viktigaste.

Klyftan mellan  gamla- och nya generationer är kanske tydligare än någonsin. Nu är det nytt nytt nytt som gäller! Du måste hänga med! Ironi. Lite.

Men gråt inte över spilld mjölk, ta itu med vad som är utan att värdera. Människor har klarat sig i två miljoner år, vi ska nog klara oss igenom den digitala revolutionen också.

Inom samhällsvetenskapen finns en teori om att mänskligheten är på väg in ett nytt nomadiskt  jägar- och samlarsamhälle, med moderna förtecken.  

”Fria marknaden” har gjort nationella gränsers betydelse svagare, och i cyberrymden upplöses tid och rum. Hela världen är plötsligt en konkurrent om industri och idéer. Viktigt är förmåga att vara där möjligheterna finns och eviga värden som inlärningsförmåga och anpassningsbarhet är kritiskt. viktiga. Det finns få slutgiltiga kunskaper.  Gamla förlegade meriter avslöjas snabbt.

Medelklassens dekadenta lättja ska visst fått oss att tappa fokus. Differientiering och kamp må hända ge tydligare ideal men om vi når fram till målet är det dit vi ville, eller vill vi bara vidare?

Jag vill inte hantera livet som en hägring- kanske måste vi inse att priset för ett resonerande medvetande är värderingar av varats ofullkomlighet. Man blir aldrig nöjd, det blir aldrig perfekt. Att förtvivla sig, för att sedan komma till någon insikt och hitta ett lugn, för att sedan börja förtvivla igen.

VARNING: Nu blire svammligt....

I symboliken liknas döden med stor avgörande förändring på alla plan. Sådana cykler av tvivel och insikter kanske ibland kan liknas med inkarnation? Döden av ett gammal synsätt och framväxandet av en ny människa. Händer kanske inte så ofta men det händer. Alla lärdomar är heller inte intellektuella. Att få barn är väl ett av det tydligaste exemplen. "Mitt gamla liv är över."

Eller att ta sig genom panikångest kanske.

Jag tror alla fall att inkarnation kan vara en metafor för förändringar i livet, som mindre buddistiska upplysningar kanske, och inte alls något som inträffar efter den faktiska döden. Jag skulle definiera den Verkliga döden som upphörandet av (subjektiv) existens.

Livet är allt som finns eftersom ”finns” definieras av medvetandet. Jag tänker alltså ÄR jag. Så här - världen existerar först när det finns något som kan uppleva det genom ett medvetande- te x människan. När vi inte längre upplever då är vi döda på rikigt. FINNS det upplevelser/nånting EFTER den fysiska döden så är vi således inte döda på rikigt. Då är det bara en annan förändring. Fast ingen vet ju vad som händer, så jag tycker det är ovikigt i sammanhanget.

Alltså inkarnation tillhör livet och inte den verkliga döden dvs icke-existensen. Men fysiska döden är däremot inget att vara rädd för, du har redan varit död, innan du föddes..! Det är inställningen till döden som räknas, inte döden i sig.

Det reflekterande erfarna medvetandets Ok är att veta att vi i livet aldrig får slutgiltig ro men vi måste ändå försöka, för att utvecklas. Den kristna och buddistiska tanken är att jordelivet är att försaka, då det innebär vånda. Att glömma sitt liv är det kanske att leva sitt liv? Att glömma sig själv är det att finna sig själv? Genom att vara stunden inte titta på den som åskådare genom sig kropp eller ens reflektera över att "här står jag." Glöm dej själv och du glömmer bort att ha dåligt/bra självförtroende. Knivskarp klarvakenhet kommer som en kallsup- det här är Jag Själv! Att träda ur sitt huvud genom att Vara och Uppleva livet istället för att Tänka och Värdera livet. Det finns inte bra- eller dåligt liv, det finns bara liv (lätt för mej att säga kanske).

Ofullkomligt liv kanske är fullkomligt liv. Att ta det för vad det är, inte vad du tycker det borde vara. Träd ut ur ditt huvud, glöm dej själv, försök ta saker som de kommer, ta inte livet PERSONLIGT.

Men tro inte på allt dumt jag skriver!! ;) Det är inte menat som någon objektiv sanning. Det är bara filosofi.

------------

Ok kanske ska snacka NÅT om mat- var lat i dag så jag värmde upp en burk Gulash, sjävklart kunde jag inte låta bli att ”förbättra” den. I med timjan, lite kardemumma, oxbuljong, rökt paprika mer morötter, bönor å på slutet lite sesamolja å salt. Jag kan visst aldrig hålla det enkelt i grytorna!! Blev gott dock.

///ULLA-NISSE

nä jag menar Calle

Hej på eder!

Martin som skriver några rader från jobbet.

Det har inte hörts så mycket från mitt håll på sistone.

Vi har flyttat o att vara föräldrer tar upp en del tid...:)

Vilket bara är helt fantastiskt!

Har en del att blogga här men det har inte blivit av än.

Det är fullt upp hela dagarna och när Annie somnat, då e man rätt slut själv så då går man till sängs. Men ni ska veta att jag är fortfarande verksam :)

Tills vi hörs igen!

Ha det!

Var å köpte en bit färsk tonfisk på affärn som ligger  å tempereras. Världens enklast fisk att laga. Krydda. Grilla i rykande panna en min varje sida.  Låt vila efteråt. Fast fisk som tonfisk bör kryddas innan den går i pannan, som en biff, annars går kryddorna inte in i köttet. Tunnare fiskar med löst kött kan kryddas efteråt.

Kunde inte komma på ngt "värdigt" tillbehör så jag äter den som det är utan nånting alls!

Har slutat tänka på att man måste ha tillbehör till allting.

Orkar inte koka potatis eller ris till fisken bara för för sakens skull. Grillar på den som den e, sen får det va. Kanske äter en morot om nåra timmar eller nåt. Jag får se.

Man kan äta en frukt efter maten.

Ok jag kunde ha haft nåra mosade uppvärda minitomater med örter och ruccola till. Men Zzzzz, dyrare, åsså e jag e hungrig nu!

Detta är anledningen till att jag tar upp frysning så ofta i min inlägg,  förutom att det blir billigare så kan man laga mycket när man har tid å lust, sen värma när man inte har det! Ingen fantasi? Värm upp eller gör det enkelt för dej!! Bönor med olja å salt till lunch kanske (om du e själv).

Själv tycker jag oxå det e så att om man inte äter allti-ett-mat typ nyttig pizza eller nånslags pytt så bör man komma på nåt sätt att integrera tillbehören med rätten- så att det e en del av en helhet å inte ett "tillbehör". Men även om man lyckas hyfsat så brukar man ÄNDÅ föredra bara EN  -eller nåra saker i maträtten (oftast huvudingrediensen, som man var sugen på. Särskilt om kött) å  ev kokt potatis förvandlas till en hög med dåligt samvete. "Jag borde ju äta det där fast jag inte är sugen, det e ju nyttigt", eller "synd att slänga". Men man blir sjuk av att hetsa upp sig över småsaker hela tiden väljer jag att tro. För att det gagnar mitt resonemang kanske ;)

Jag e ingen j*vla stjärnkock men tänker heller inte ha tråkigt ris eller nån onödig sås eller grönsaker på sidan av "bara för att"! Som blir just På sidan av! Man MÅSTE heller inte ha hela  kostcirkeln på tallriken varje gång man äter även om man har fått det inbankat i huvet sen man var liten. Då blir det heller inte nöje utan tvång.

"Men du måste ta potatis oxå!! Ska du inte ha morötter!?" Om jag vill äta en karré eller korv utan nåt annat till så är det mitt problem. Kan man ÅTMINSTONE få äta en sak I TAGET iallfall? Tänk efter, det finns (oxå) en psykologisk poäng med att servera tapas separat, man skulle kunna göra EN rätt av alltihop. Smårätterna står för sig själva både fysiskt och upplevelsemässigt. Men nu är jag övertydlig.

HA HA! Jag kom att tänka på en långsökt  pretentiös parallell men det e jag bra på... om den zenbuddistiska inställningen i traditionellt japanskt bågskytte! Du ska alltid ha enbart en pil när du tränar, för att du ska vara i nuet och inte tänka på nästa pil när du spänner strängen. Om jag äter en bit fisk (spänner en pil på bågen) så vill jag äta en bit fisk och kanske inte till exempel tänka på om jag borde äta den med potatisen och såsen på tallriken ("nästa pil") för att inte slösa mat eller nåt.

Äh det e inte alls samma sak egentligen men jag flummar som vanligt. Det var bara att inte bli distraherad i tanken som jag menade. Whatever. He he det e roligt att prata sönder något så banalt som detta!! Så här ere iallfall i min hjärna, take it or leave it!

Visst visst om jag kunde tänka i smaker hela tiden å väga upp dem i en perfekt balans där maträtten är en ärlig återgivning av sina ingredienser men som tillsammans utgör en helhet som är större än summan av rättens beståndsdelar.

Bollox! Om jag minns rätt så är det där mer eller mindre definitionen av gastronomi. Eller åtminstone gastronomins mål. Men Ni får gärna gnälla om jag skrivit fel.

 Kunde/orkade jag åstadkomma det varje gång hade jag säkert varit kvar i branchen. Men jag vill laga mat när jag vill och hur jag vill. Det är en annan fördom man stöter på ofta, om man är intresserad av ngt så antas det alltid att man måste vilja ha det som yrke!

Matlagning är så otroligt livsstils fetischerad med (antaganden om) enorma krav på prestation! Strunta i allt det hemma- det leder inte till kreativitet ändå (Men jag menar inte att kreativitet och disciplin är oförenligt) Det är nästan ingen som lever som det visas på tv- du måste inte vara lika "intressant"!

Så där nu har jag upprepat min poäng för mycket i detta inlägg känner jag. Om det finns någon poäng. Till nästa gång...!

///calle

Bluesession är ett bluesband bestående av oss två samt andra vänner och vi vill återförenas efter nåra års tystnad, för att hedra 10års-minnet av våran hädangågne kamrat Sacho

Se länkar nere till HÖGER.....bra skit! MySpace å blogg. Adda adda

///Calle

Nån som vet var man hittar en bra eftergymnasial bageri/konditorutbildning för hösten?

Tänker att det borde inte vara så svårt men arbetsförmedlingen har inga, och moderaterna har bestämt att bara långtidsarbetslösa får gå arbetsplatspraktik just nu.

De utbildningarna jag hittat har företräde för människor utan gymnasieutbildning, eller så ska man ha betyg i data- och företagssamhet???? Eller så ger inte utbildningen CSN eller nåt annat. Det är tillochmed BRIST i branschen, jag menar måste det vara så omständigt. 

///Calle

Min vän Erik föreslog att jag skulle göra en blogg om olika knäppa idéer som jag brukar orda med honom, med den föresatsen att det är synd att "folk" går miste om (i hans mening) roliga knäppa kreativa företagsamheter å tankar. Däremot tycker JAG att jag tänker å grubblar för mycket, och behöver lära mej att släppa saker.

Jag e lika trött på att hänga fast i grubbel som att äga saker. Jag vill inte stanna i den här stan för alltid, å det e bara jobbit att släpa med sig stuff.

Oxå om jag går till överdrift så är sparandet av idéer i form av anteckningar eller spela in en melodi så är det tillslut ett självändanmål att spara och kan bli en besatthet. Glömmer jag en bra idé är det inte hela världen. Om tanken sen dyker upp igen kanske det oxå är ett bevis på att det är en idé som är värd att förverkliga (på ngt sätt).

Sen så antingen gör jag det eller oxå inte, inget tvång. Som helhet räcker det för mej att veta att jag kan vara kreativ. Gör jag inte det här, tex gör en låt av en melodi i huvet, så kommer jag på nåt annat nån annan dag.

Jag har länge varit cyniskt å trött på vardan i detta det postmoderna samhället (vilket i sin tur är rätt postmodernistiskt), och har haft ett behov att skaka om mina uppfattningar och vad man kan å inte kan göra, för att det e knäppt eller onödigt. Leka med tanken att "plantera" egna böcker med proffsiga men UNDERLIGA omslag i en bokhandel. Måla med knasiga färger omkring lamporna på centralstationen, tekniskt snyggt så det ser ut som kommunen har gjort det MEN VARFÖR undrar människor????? Chock kan få folk att titta på sitt "varande", "VÄNTA DET M Å S T E inte vara så här!" Det måste inte vara destruktiva grejer som i filmen fightclub heller.

Inte för jag varken har kunskapen eller resurserna till det här, men det e kul med fantasier. Varför vill jag göra det?? Dadaistiska behov kanske. Vill bli överraskad i min vardag. Då känner jag mej mest vid liv.

Kanske ägna mej åt lite kreativa utlopp utan att krångla till det. Göra serier av nattdrömmar, lägga upp en musikprofil på Myspace med bara ljudet av en såg eller en fors eller samtal på avstånd.  Se vad det blir för reaktioner. Slänga rävöron mot himlen. Trycka bilder på tröjor. Allmänn DIY.

Jag är en sån som tycker att om man har ett behov att springa naken nerför gatan ska man inte behöva bli inspärrad, det betyder varken att jag e för anarki eller är mörkblå borgare som inte tror på nån form av överhöghet.

Läste nåt i skolan om "tystnadspiralen". En teori vilken innebär att de flesta som är avvikande i en åsikt eller beteende brukar tillslut konformera sig till vad som uppfattas som norm, grupptryck ungefär, pga av rädsla för  någon form av utfrysning eller hån. Det är ju svårt att alltid vara annorlunda.

På detta sätt blir en allmänn opinion mer och mer likaformad, då fler och fler oliktänkare ger efter för strömmen.

Jag kan ta ett exempel, för några år sedan gick jag till stora torget för att ta ut pengar. Det var tidigt på våren , mitt på dagen en tisdag, mulet kallt å trist. Det var tre sparbanksautomater, med ungefär 20 personer framför varje, så jag tittade innanför dörrarna där jag hittade en automat som var HELT obevakad. Trodde först att den var ur funktion, vilket den inte var så jag tar ut mina pengar vilket tog 10 sekunder. Jag går ut och ordar högt och tydligt att det finns en helt ensam uttagsautomat inne i banken. På en halv sekund vänder sig ALLA om och stirrar på mej utan att röra sig ur fläcken. Så jag gick därifrån och kände mej av ngn anledning som en idiot.

Ungefär som att enda anledningen att man tala till främlingar på detta sättet måste jag vara alkoholist eller utvecklingstörd. Tillslut så blir det så!! "normala" människor bli ju bara nedstirrade. Trots att jag tycktejag hade "fullständiga rättigheter".

Folk i den här stan e oxå ganska inskränkta.  Själv har jag viktigare saker att göra än att hålla på att döma folk, om de inte är irriterande. Är du transvestit, moderat, utecklingstörd, har en sköldpadda i koppel- det har jag inget som helst problem med. Snarare kanske jag tycker det e intressant eller uppfriskande utlopp för något?

Hur ofta ser du ett gaypar hångla på allmän plats?? ALDRIG här, utanför gay-pride där de har trygghet i antal. Ibland hör man faktiskt fortfarande kommentarer som att folk får göra vad de vill bara de gör det hemma. Okej men då kan den där tråkiga gubben skita i att hålla handen med sin äckliga fru utomhus så jag slipper se det. Jag kanske blir äcklad??

Ingenting är givet- allting är tillåtet. Ifrågasätt förväntningar å värderingar.

Det är oxå mycket roligare att vara FÖR än EMOT. Skit i vad andra tycker.

Lyssnar på Roads med portishead live i NYC

///Calle