Ja, det är ju bara att konstatera att inte mycket verkar stämma i den värld vi lever i. Fler och fler vaknar upp och frågar: "är det här allt?", "hur kan det få finnas sådan orättvisa?", och känner fruktansvärd leda eller blir helt enkelt utbrända. Undertecknad fick möjlighet att kliva ur ekorrhjulet genom en sådan utbrändhet. Det var det bästa som kunde hända mig, även om jag inte såg det så då. Jag vill inte vara en kugge i hjulet längre, och börjar mer och mer inse att jag heller aldrig egentligen varit det. Ty vi lever i en dröm. Som mest liknar en mardröm.
Många orkar inte leva på det sätt som den stora massan i det stora maskineriet gör. I vårt innersta har det tänts en djupare känsla, en gnista av sanning. Det är inte oss det är fel på, det är världen som är upp-och-ned. Och RÄDSLAN dominerar. Det är denna rädsla som (tycks) styr(a) världen, som kontrollerar oss. Men det går att bryta sig fri. Det är dags att dyka rakt in i den där gnistan av sanning som finns inuti. Släppa taget om alla världens åsikter, sluta tro på radion i huvet som om det var våra egna tankar. Vi kan ta ett steg tillbaka, vila i tystnaden mellan alla orden. Och se på allt därifrån. Sluta identifiera oss.
Att fortsätta vara rädd, att gå igång om och om igen gör oss inte fria. Så länge vi blir rädda matar vi systemet. Det får kraft när människorna är rädda, när vi går igång och tror på tankarna om "den skrämmande verkligheten", när vi oroar oss för framtiden, barnen, jobbet eller grämer oss över vad vi gjorde igår osv. Men samtidigt är allt en illusion. Vår "värld" existerar bara för att vi tror att den gör det. "Världen" du är rädd för finns bara i ditt huvud och du kan förändra det när du vill genom att förändra din verklighetsuppfattning.
ALLT som inte är KÄRLEK (och med kärlek menar jag då inte denna världens "kärlek" av typen "i need you baby, I´m so lost without you" och blablabla) är illusion.
Slappna av. Släpp taget. Inget är på riktigt.
Vi är inte små separata offer i en sinnessjuk värld. Vi är inte ens här.
Vi bara drömmer och har glömt bort att vi drömmer. Men nu är tiden mogen för många att vakna och se att vi faktiskt gör just det - drömmer.
Så länge vi tror på skuld och rädsla är det det vi "får". Vårt jobb är alltså att vakna upp. Det går att använda världen till det syftet (det är det primära syftet enligt mig), att vakna upp, alltså att se var vi fortfarande "sitter fast", vad vi går igång på, vad vi är rädda för. När vi väl har vaknat helt ur drömmen, vill vi bara göra vad vi kan för att väcka andra från denna glädjelösa plats. När illusionen skingras och vi blir medvetna om vår sanna essens vill vi bara ge och ge och ge, föra in kärlek i världen, hjälpa andra att se sanningen. Vi ger upp, slutar kämpa och handlar istället helt från vår inre visdom. Först då kan vi verkligen åstadkomma något. Men alla har sin väg att vandra. Det går inte att hjälpa någon som inte räcker ut sin hand. Alla måste få förlora sig färdigt i detta universum, tills de ledsnar på det och börjar leta efter utgången.
Läs David Icke!!!! Han avslöjar den drömvärld vi tror är verklig, som han kallar matrisen (the matrix). Kan inte rekommendera den nog om du som läser söker efter "utgången".
Gästbloggare: Maria
Ps. Jag vet att detta är en matblogg :)
Kunde inte hålla mig bara när jag läste de föregående inläggen.

Calle af DöSkalle den 22 juli 2009 kl 23:51
22 juli 2009 23:51
Under köttet är vi alla skelett. Inför döden är vi alla lik och du e så välkommen att skriva så...!!
Det e väl den boken som filmen e baserad på kanske...? bland annat.
UTBRÄNDET kan man se som ett ord som kan symbolisera en skogsbrand- det är förödande men ibland MÅSTE allt brinna ner för att syresätta jorden och nytt kan växa, för att skogen ska vara frisk.
det i sin tur kanske metafor att likaställas med en TAROT-"GIV" som Djävulen- Det rasande Tornet- Den hängde mannen och till sist Dödens kort.
Eller österländsk återfödelse m.m
---------------------------------------------
Det var en gång när jag hade panikångest och skräckscenarior spelades upp i huvudet- hur mycket jag än försökte rationalisera bort tankarna som dumheter eller slappna av å inte tänka alls. Som om hela hjärnan var "svullen" och över- känsligt sjuklig.
Sen är det oxå så att när man mår dåligt VET man inte vad "må-bra" ÄR (och tvärtom). För att veta DET Ä_R DEN känslan!
För mej BRUKAR det bästa vara att inte värdera ALLS, och släppa föreställningar om bra och dålit. Samt inte förstärka det Dåliga måendet genom att "må dålit över att må dålit". "Den Inbillade sjuke".
Men nu hjälpte det inte.
Min kompis sa till mej -"de jobbiga tankarna är bara din ångest som desperat försöker rättfärdiga sin egen existens!"
Det var en jäkligt befriande insikt- då jag kunde titta på det utifrån å känna att det var inte värt att slösa energi på nåt så futtigt som skräck!
HaHa sen dök en tanke upp från Alfons Åberg- Flyg fula spöke för du finns inte!
Calle af DöSkalle den 23 juli 2009 kl 00:10
23 juli 2009 00:10
JA jag byter namn varje minut ni som undrar. Just NU heter jag så här....

JAGET
23 juli 2009 00:40
ja alltså vad vi ser genom ögonen utgår från kulturen och våra fördomar. Även hur vi uppfattar att en sten ser ut. Följande kan vara myter men: "Indianerna i sydamerika skall ha uppfattat konvistadorena på häst som en enda monster-varelse. Målningar som gjordes av barn innan anatomin "upptäcktes" , avbildade dem som miniatyrvuxna- med samma proportioner som de vuxna.
En gång när jag var liten så gick jag på promenad runt kvarteret och svängde av till ställen jag aldrig varit förr. Efter lång tid var jag vilse och kände inte alls igen mej. Jag stirrade på ett rött hus på avstånd, tills det slog mej- VÄNTA DET E JU MITT HUS FRÅN BAKSIDAN!!" jag hade kommit från ett HELT annat håll än vanligt. Men nu var det som om världen lade sig tillrätta framför mina ögonen- den förändrades utan att förändras- tills det blev en igenkänd bild!!
Jag hade haft som en nykter "hallucination"
Hjärnan tolkar den synbara världen genom ögonen -utifrån förutfattade begrepp. Om hjärnan inte kan registrera vad den upplever så söker den i minnesbanken (hehe typiskt "postmoderna tekniktids-generationens" referens, kulturellt patos igen) efter närmaste passande information för tolkning.
Det är heller inte en fråga om illusion eller inte illusion, objekt/subjekt enligt mej. Oväsentligt. Bara VAR. Typ.
Världen för mej är alltid subjektiv- men världen behöver medvetna åskådare för att finnas- så vitt det angår oss- vilket är den ända poängen ändå. VI är bara vittnen- och skapar således varandet genom medvetandet. För mej finns inte EN SANN värld utanför subjektet- eftersom detta "sanna" inkluderar ett subjekt för att kunna upplevas å vara. jag tänker och uppfattar -alltså ÄR jag- och världen.
hmmm kanske ska läsa lite nietzsche???
Erik
23 juli 2009 10:45
Calle>>Jag tror nog mera på Poppler där, att det finns en verklighet bortom våra ideer. men det är väldigt svårt för oss att veta när vi greppar den. Jag menar, tyngdkraften är ju inte relativ eller kulturelt betingad tex. Flera Nietchzeböcker kan laddas ner som audioböcker gratis från Librivox.
--
Maria>> Antagligen förstår jag ingenting av din post då jag inte läst boken. Men kom iaf att tänka på en sak jag hörde av en chilenare. Han berättade om hur motståndsrörelsen i chile till en början spred satirbilder där pinochet framställdes som en gammal virrig golfare. Men dom bilderna var så gynsamma för regeringen att dom själva började publicera liknande satirer i sina tidningar. folk skrattade åt han istället för att frukta han, vilket passiviserade dom mer än skräcken. Men du kanske syfta mer på fixa ideer och sånt. att folk har en fatalistisk syn på saker och därför inte vågar satsa på det dom tror på eller vill göra?

Calle
23 juli 2009 13:16
Visst det finns en värld utanför våra sinnen och när vi "vänder oss om". Självklart kan vårat handlande ha effekter för framtiden och naturen osv, och världen finns kvar-även om just du å jag är borta. Visst, om ett träd faller i skogen.....
Alltså jag menade att huruvida världen är subjektiv eller objektiv är irrelevant utan oss i världen som upplever den- eller djur eller nåt annat upplevande liv för den delen.
Världen FINNS inte av ren P R A K T I S K betydelse utan åskådare/upplevare. En värld utan liv är ingen värld alls av samma praktiska betydelse.
Sen har vi alla ALLTID olika upplevelser och erfarenheter av -och i denna värld- vare sig vi vill eller inte.
Men jag kanske är motsägelsefull där från vad jag skrev tidigare. tja det kanske är en paradox....samt om detta resonemang har ngn praktisk betydelse har jag heller ingen aning om :)
PS.
Vi tolkar upplever världen enbart genom sinnena ok? - men det finns många fler än 5st (balans, hunger osv). Jag skulle kanske påstå att MEDVETANDE är ett sinne..??

Maria
23 juli 2009 20:56
Oj, Calle, du har så mycket ord i dig :)
Ibland tappar du mig dock...
För mig finns "världen" bara i sinnet. Medvetandet är det som vi egentligen är. Om vi släpper taget om sinnet(intellektet) med dess alla tankar, slutar följa med i historierna som målas upp och ser dem för just vad de är: historier, och bara vilar i den medvetenhet (tomhet, alltet eller vad man vill kalla det) som vi ÄR får vi kontakt med något annat än det vi är vana vid. (Vi kan använda intellektet istället för att intellektet använder oss, styr oss.) Vi kan vila i medvetenheten och samtidigt låta tankarna babbla på - men utan att förlora oss i dem. Det är enkelt men samtidigt inte lätt. Det kräver träning. Men om vi gör det korta stunder om och om igen så framträder något helt annat. Vi får djupare kontakt med vår intution och visdom. Istället för att tro en massa så bara vet vi.
Det är ju allmänt känt att världen inte är så solid som den verkar, det mesta består ju av rymd. Jag är ingen expert på fysik, men så mycket vet jag. Vi ser inte det där tomrummet mellan atomerna, vi upplever fasta föremål och kroppar. Vi ser således inte världen så som den egentligen är. Dessutom så ser vi, via ögonen, endast 0.005% av all materia som finns i universum. Resten av materian - vad finns där som vi inte ser? Vi är ju praktiskt taget blinda. Vi har förlorat oss i vår tro på det som vi kan se... Men när vi öppnar upp för vår intuition eller sjätte sinne eller vad man ska kalla det, då börjar vi se mer och får en helt ny syn på världen.
Jag tror ibland att vi talar samma språk men ibland känns det som jag pratar grekiska och du tyska och att vi ändå försöker förstå varann :)
Varför jag tänkte på David Icke när jag hör dig prata och skriva är nog för att han var lika skeptiskt till hur allt är uppbyggt som du. Han kallar allt för "smörja". Han säger att världen är ett virtuellt verklighetsspel och existerar bara för att vi tror att den gör det. Vi tror att vi är separerade från varandra, när vi i själva verket är ett. Och det vi tror är det vi upplever.
Men det här är ingen lätt bok att ta till sig. Icke avfärdas av många som helt galen. Den ändrar garanterat din syn på verkligheten om du kan ta den till dig - och är intresserad. Jag tror att du skulle gilla den.
Allt jag har skrivit är ju dock MIN syn på världen som har vuxit fram hos mig på senare år. Inte meningen att låta som en besserwisser.
Calle
23 juli 2009 21:09
nä varför skulle du vara en besserwisser
ja det e svårt med kommunikation
jag försökte inte göra dej upprörd eller nåt, som nån slags attack :)