Recension

Åt pizza på Pizzaköket på Kungsgatan i Uppsala.  Beställde en "Santa Fe kyckling" för 85 spänn (eller hette den limekyckling?). Limekyckling, persilja, guacamole, gräddfil och mozzarella stod det. För det första så var det ungefär sex små bitar kyckling. Mozzarellan smakade -och kändes som vanlig ost, säkert sån där färdigriven "mozarella" man köper på påse men jag vet inte. Persiljan uppfattade jag inte alls. Gucamolen var bara e halv slarvigt skuren avocado och gräddfilen smaklösa okryddade klickar som kylde ned pizzan.  Brödet var inget särskilt heller, som vilken medelbra pizza som helst. För mej ligger vägen till en bra pizza i brödet och tomatsåsen. 

Jag vet inte riktigt varför den kostade så mycket pengar. De har för många alternativ oxå, samt en hel del tillval som för mej bara var förvirrande rörigt och ärligt talat lite som ett sätt att krama ut mer pengar från kunderna? Jag såg inte de olika tilläggsalternativen förrän efter jag beställt oxå, då det satt  "skyltar" om det på olika ställen runt väggmenyn. Själv är jag lite allergisk mot "oöversiktlighet", kan inte förklara det bättre än så. Hellre färre val fast riktigt bra sådana. Har man inte lärt sig nåt från "Kitchen Nighmares" och "Kniven mot strupen", hehe ?

Men jag ska inte klaga på det egentligen då jag inte testat tillvalen. Det fanns  t ex grillad botten och smaksatt deg.  Kanske resten av deras pizzor är toppen, vad vet jag? En smart grej var det smaksatta vattnet, med persilja och citronklyftor på spett...

Uppsala har ganska ont om bra uteställen när det kommer till matbiten tycker jag. Inte för att verka snobb, men det är svårt att hitta något som överraskar. Men restaurangbranchen är ju oxå ett av de hårdaste och mest otacksamma av alla egna företagskarriärer man kan ha.

Ett undantag bland god mat är kanske Hugos kafes veganlunchtalltrik. Ironiskt nog är de ju inte heller en restaurang. Men man ber om "en mat" helt enkelt. Lite pasta, potatissallad, rostat bröd och en "burek"-liknande filopaj och en stekt/friterad luftig potatisboll med smak av lök och spiskummin. Jättegott.  Något att klaga på var potatissalladen som förtjänade att kryddas upp lite,  den hackade obligatoriska  "ur-säsong-tomaten", samt att jag kunde behöva en tallrik till för att bli mätt. Så jag beställde en ciabatta med olivröra. Det funkade.

F.ö tycker jag inte att man  ska gnälla så mycket på veganers matvanor, de är iallafall seriösa med sitt käk.  Vilket man inte kan säga om alla allätare.  Veganer utgår ifrån vad de vill äta och inte vad de inte äter.  Banalt och uppenbart kanske, men dock en sund inställning. Man kan inte leva på negationer.