Jag har varit trött när jag skrev detta- så en del saker är nog knasigt förklarat och puckat. Men jag tänker inte redigera mej själv en massa.

Jag tycker det blev kanon jag. :)

Tänkte kanske lät argt och "konspiratoriskt". Hoppas man inte bli åtalad för uppvigling ;) Närå.
Det är ju inte så konstruktivt att bo på gatan om man inte gillar jobb, allt i måttlighet, om det är nån som trodde att jag tyckte det.

Intressant läsning på vägen till skolan igår...:)

Alla marginalierade utsatta grupper romatiserar nog sig själv, såsom arbetarklassen. "Inte klaga, bit ihop!" Som en form av överlevnadsmekanism -där hårt arbete idealiseras men bara belönas med mera arbete. Tyvärr tycker jag att denna typ av cynisk fatalistisk pragmatism i längden leder till att aldrig bryta med misären. Om du så jobbar som a la carte-kock, mattant, städare, volvo-arbetare eller telefonförsäljare. Detta gäller i alla yrken. Det är fortfarande inte ädelt att vara slav! "Men vaddå du får ju lön???

Ja men inkomst är ett beroende.

"Så vad är då alternativet - att allt var gratis??"

"Ja , varför inte?"

Att producera bruksvaror direkt istället för bytesvaror. Du arbetar aldrig för det du producerar, utan i slutändan för det kapital du drar in. Det enda arbetande människor har att sälja är sig själva- genom sitt arbete. Men du får bara så mycket lön att du måste gå tillbaka till jobbet nästa dag. Och arbetet blir en åtsidosatt del av all annan aktivitet. Något främmande som du tittar på utifrån. Livet är ett spel och du spelar en roll dikterat av något annat än dej.

Till och med fritiden definieras utifrån arbetet genom dess frånvaro. Du äger inte ditt eget liv - är du lönsam lille vän?

Hur ofta har du inte känt att din målsättning diametralt går emot din chefs målsättning?

Varför behöver det vara så?

För att det ÄR så?

Varför -därför....

Cheferna är ofta sönderstressade och utarbetade, flera blir alkoholister. Men de får ju bra lön ;)

Kapitalsystemet är ändå ett orättvist system i sina grundvalar- med kriser som ett oundvikliga faktum men oxå delmål- så att revitalisera sig självt.

Om Du har Mer innebär det således att andra måste ha mindre -annars blir det inflation och då sjunker värdet på kapitalet. Men varför sträva efter något som är bristvara istället för sådant som räcker till alla? Det finns mat att mätta hela världens befolkning, bostäder oxå. Allt annat är enligt mej lögn och stöld. Kapitaldriften, mervärdets logik, kommer alltid vara att producera mer än vad som behövs! Skapa behov, för att marknaden måste expandera för att ackumelera mer kapital i konkurrens med andra marknader.

Även om en multimiljardär skänker miljoner till välgörenhet utgörs dennes huvudsakliga sysselsättning av att exploatera miljoner människor. Om det så är mot hans/hennes vilja. Kapitalet styr kapitalisten, inte tvärtom. . Gå inte på myten om den Gode kapitalisten och en Rättvis ekonomi. Kapitalismen är även ett medel, inte ett mål.

Om du alltid bara tillfrågas din åsikt i enskilda frågor hindras du få en åsikt om helheten. Fattigdom beror heller inte på torka eller lathet, det är en fråga om fördelning.

Det är klart att en värld utan privatägande, stat eller kapital inte är ett Utopia. Det måste till och med vara en oplanerad värld. Men det kanske kan vara en sannare värld? Även om inställningen till allt i samhället nog helt måste omvärderas, även vårat förhållande till tid och definition av framgång och belöningar. Det räcker inte att avsätta alla chefer, attityden till arbete måste ändras -sluta skiljas från annan sysselsättning- slutet på klasserna. En av de första saker jag tror vi behöver våga bryta med är kanske "tron på behovet av våra egna bojor".

Känn efter, ta erfarenhet av andra. Fundera över hur du spenderar din tid, om och kom ihåg - det är inte egoism att vilja bestämma över sitt eget liv. Men det kan aldrig ske genom politiska representanter.

Ned med politiken, både vänster och höger! Varför ha ekonomisk demokrati när vi kan gå hela vägen och elimera marknadsekonomin? Ned med maknaden!

Men mänskligheten behöver inte upplysas om att de är ofria i sin vardag, det är ett faktum och en upplevd realitet. Lösningen ligger inte i några ideologier eller diskurser. Ingen upplyst elit kan få stenen i rullning, det måste göras av alla på sina egna villkor. Människor sover inte, de är medvetna om sin egen exploatering. Jag har i regel inga problem med hantverkare som slöar, de tar bara tillbaka lite av sin tid.

För mej handlar "teoretiserande" om att sätta ord på tankar.

Det är heller inte en fråga om rätten till egen vilja, alla har en, oavsett. Val efter begränsade förvalda alternativ är heller inte fria val. Det enda som är värre än att tvingas arbeta är att inte ha ett arbete. Jag väljer hellre alternativ tre.

"Men blir det inte ett grått och trist samhälle när det inte finns driften efter kapital som driver utvecklingen framåt?"

Det är inte tekniken som driver utvecklingen, det är kampen mellan klasserna.

De mest kreativa lösningar och innovativa förmågan till livsbetingelser drivs ofta av människor som inte äger något. Men vad kan då skapas när de heller inte nekas något?

När det inte finns några begränsningar för forskning annat en den kraft vi själva vill lägga ned , inte hur mycket vi tillåts -som botemedel mot cancer tillexempel. Drivet enbart av passion övertygelse och intresse. Kommunikationskanaler för förhandlingar och omröstningar i små samhällen- i stället för myndigheter. Översikt över beslut i en decentraliserad värld utan landsgränser? För första gången i jordens historia kanske tekniken kan vara till för mänskligheten istället för mänskligheten för tekniken?

Om allting är gratis finns heller inte större behov utav byteshandel. Allas makt genom alla. Det är dock skillnad på privat ägande och personliga ägodelar. Vad som är mitt och ditt är något som kanske kan beslutas genom direktröstning utan manipulation. För alla som vill delta. Men jag vet inte hur det samhället ska se ut - det är heller inte meningen. Framtiden måste då vara outforskad mark, för att inte falla tillbaka till en elitkontroll. Men direkt demokrati kan vara lika byråkratiskt som stat och myndighetsvälde. Självbestämmande är ett självändamål.

Antipolitik.

"Mänsklighetens frigörelse sker inte genom att dela in sig i befriade territorier, med stolpar som markerar gränserna. Revolution innebär att gå bortom alla gränser. Det innebär att överskrida kvinnligt såväl som manligt"

-Gilles Dauve, Vägrandets Dynamik.

Men rikedom och makt ges aldrig upp frivilligt. Slaveriets upplösning och rösträtten gavs inte frivilligt från etablissemanget. Rösträtten var inte något som sprang ur en moraliskt taget beslut från de styrande, utan kom genom den press som arbetarklassen utövade. Tillslut var det inte ekonomiskt gångbart att stå emot kraven. Dessa eftergifter är sånt som har drivit historien framåt.

Men revolution måste genomföras hela vägen, utan övergångsperioder av socialism. Nu är det sista spiken i kistan som är kvar i begravningen av ett dödsdömt samhälle.

Som arbetare tar du inte del av det du producerar, istället byts dina varor mot lön, för att skapa ett artificiellt Mervärde. Ett system som ställer människor mot varandra istället för med varandra. Du vill ha bättre arbetstider och arbetsförhållanden, chefen och leverantörena vill ha sin vinst i direktkoppling till marknaden. Evigt konkurrens. Därav en känsla av klassgemenskap, som kämpar för sina gemensamma intressen. Man behöver inte ens vara politisk.

Dessa tankar, uppfattningar och upplevelser är inget som kommer och går i historen utan finns hela tiden, under ytan. Du blir inte ens fri som egenföretagare. Det vanligaste argumentet för är ju att man får välja sina egna arbetstider och att man är sin egen chef. Du är inte din egen chef, du är förvaltare av din egen utsugning men inte chef över den. Du har inte valet att inte arbeta, om du inte vill gå i konkurs, bara när du ska arbeta. Mer eller mindre.

Om ambitionsnivån är tillräckligt låg känns alltid små fördelar som stora fördelar. Det är säkert trevligare att vara uteliggare på sommaren än på vintern, det betyder inte att det är ett trevligt liv. Men bara för att du inte lever på gatan betyder det inte att du inte har rätten till något mer! De står båda i direktrelation till varandra -utan inkomstvånget skulle a-lagaren heller inte sova i T-banan. Världen hänger samman.

Restaurangen är ett sånt talande exempel på systemets logik. Köksmänniskor har genom historien oxå varit outbildade och brottslingar. Kökmiljö/militärläger/boxningsklubbar är just sådana ställen där man trad sett oxå skickat ungdomar för att forstras. Institutionalisering. Sen finns det ju oxå en lite av sado masokistisk machoattityd till det här yrket, svett-stress-uthålighet osv. Klassisk arbetarromantik.