Ja, det är ju bara att konstatera att inte mycket verkar stämma i den värld vi lever i. Fler och fler vaknar upp och frågar: "är det här allt?", "hur kan det få finnas sådan orättvisa?",  och känner fruktansvärd leda eller blir helt enkelt utbrända. Undertecknad fick möjlighet att kliva ur ekorrhjulet genom en sådan utbrändhet. Det var det bästa som kunde hända mig, även om jag inte såg det så då. Jag vill inte vara en kugge i hjulet längre, och börjar mer och mer inse att jag heller aldrig egentligen varit det. Ty vi lever i en dröm. Som mest liknar en mardröm.

Många orkar inte leva på det sätt som den stora massan i det stora maskineriet gör. I vårt innersta har det tänts en djupare känsla, en gnista av sanning. Det är inte oss det är fel på, det är världen som är upp-och-ned. Och RÄDSLAN dominerar. Det är denna rädsla som (tycks) styr(a) världen, som kontrollerar oss. Men det går att bryta sig fri. Det är dags att dyka rakt in i den där gnistan av sanning som finns inuti. Släppa taget om alla världens åsikter, sluta tro på radion i huvet som om det var våra egna tankar. Vi kan ta ett steg tillbaka, vila i tystnaden mellan alla orden. Och se på allt därifrån. Sluta identifiera oss.

Att fortsätta vara rädd, att gå igång om och om igen gör oss inte fria. Så länge vi blir rädda matar vi systemet. Det får kraft när människorna är rädda, när vi går igång och tror på tankarna om "den skrämmande verkligheten", när vi oroar oss för framtiden, barnen, jobbet eller grämer oss över vad vi gjorde igår osv. Men samtidigt är allt en illusion. Vår "värld" existerar bara för att vi tror att den gör det. "Världen" du är rädd för finns bara i ditt huvud och du kan förändra det när du vill genom att förändra din verklighetsuppfattning.

ALLT som inte är KÄRLEK (och med kärlek menar jag då inte denna världens "kärlek" av typen "i need you baby, I´m so lost without you" och blablabla) är illusion.

Slappna av. Släpp taget. Inget är på riktigt.

Vi är inte små separata offer i en sinnessjuk värld. Vi är inte ens här.

Vi bara drömmer och har glömt bort att vi drömmer. Men nu är tiden mogen för många att vakna och se att vi faktiskt gör just det - drömmer.

Så länge vi tror på skuld och rädsla är det det vi "får". Vårt jobb är alltså att vakna upp. Det går att använda världen till det syftet (det är det primära syftet enligt mig), att vakna upp, alltså att se var vi fortfarande "sitter fast", vad vi går igång på, vad vi är rädda för. När vi väl har vaknat helt ur drömmen, vill vi bara göra vad vi kan för att väcka andra från denna glädjelösa plats. När illusionen skingras och vi blir medvetna om vår sanna essens vill vi bara ge och ge och ge, föra in kärlek i världen, hjälpa andra att se sanningen. Vi ger upp, slutar kämpa och handlar istället helt från vår inre visdom. Först då kan vi verkligen åstadkomma något. Men alla har sin väg att vandra. Det går inte att hjälpa någon som inte räcker ut sin hand. Alla måste få förlora sig färdigt i detta universum, tills de ledsnar på det och börjar leta efter utgången.

Läs David Icke!!!! Han avslöjar den drömvärld vi tror är verklig, som han kallar matrisen (the matrix). Kan inte rekommendera den nog om du som läser söker efter "utgången".

                                                  
                        Gästbloggare:  Maria

Ps. Jag vet att detta är en matblogg :)

Kunde inte hålla mig bara när jag läste de föregående inläggen.